Native Birds Of Iran

Irans två kända endemiska fåglar är Caspian Tit och Irans Ground Jay. De två arterna har stabila populationer och är av minsta oro enligt International Union for Conservation of Nature (IUCN) på grund av deras breda livsmiljöer. Persiska Shearwater är också utbredd i islamiska stater längs Aden och Oman. En annan infödd fågel till Iran är Saxaul Sparrow som är en passerine-ökenfågel som förädlar träd. Dessa fågelarter har hittat ett hem i Irlands vildmark och har anpassat sig till miljön. Saxaul Sparrow kan till exempel flyga flera gånger på en dag över långa avstånd som söker vatten. Å andra sidan har fåglar som Ground Jay långa starka ben anpassade med en enorm smidighet att springa, hoppa och begränsa sig på stenar, stenar eller abborre på träd och buskar.

Native Birds Of Iran

Saxaul Sparrow (Passer ammodendri)

Denna Passerine fågel Passer ammodendri, allmänt känd som Saxaul Sparrow, är en fågel som är bosatt i Iran. Det är runt 14 till 16 centimeter i längd, med män som är större än kvinnor. De har en kort svans och de bleka till rosa bruna benen. Räkningen är lång, ljusgrå i ungdomar, en blekgul med ett svart spets i avelkvinnor och svart på avelande män. Fågeln har särskiljande markeringar på huvudet. Det verkar som tråkigt färgade arter med plumage som sträcker sig från tråkig sandgrå till varm sandbrun beroende på underarterna. Spargen har en kort avelssäsong som varar från maj till juli. Typiska äggkopplingar har 5 till 6 ägg. Kvinnor inkuberar ägget, även om hanen ofta skyddar boet under inkubationsperioden. De två könen delar matningsrollen som sker varje 4 till 12 minuter. På vintern flyger fläskarna bort. Saxaul Sparrow matar mestadels på fröer och insekter som gräshoppor, weevils och larver vid uppfödning. IUCN beskriver fågeln som av lägsta bekymmer på grund av sitt brett utbredningsområde. Det bor i öknen, särskilt kring oaser och floder som finner ett hem i Saxaul, poppel och Tamarisk buskar i öknen i Centralasien. Ibland, särskilt under vintrar, sker det kring bosättningar i jordbruksfält som har korn. Det breda distributionsområdet är emellertid i fara från de redan intensifierande jordbruksverksamheten och ökenspridning som orsakas av övergrödning.

Caspian Tit (Poecile Hyrcana)

Passerine fågelarter Poecile Hyrcana, allmänt känd som den kaspiska tit, är infödd till Iran. Fågeln finns vanligtvis förekommande avel i lövskogskogarna i norra Iran och Azerbajdzjan. Fågeln har en brun keps och bib, bruna övre delar och undersidan är en rosa buff när yngre blir blekare och gråare när fågeln åldras. Den caspiska fågeln uttrycker sexuell dimorfi, men ungdomar är på något sätt dullare än vuxna. De Poecile Hyrcanus utgrävar sitt hål i en rutt stubbe eller ett träd i form av koppar filtade med material som päls, fjädrar och hår eller träflis. En kvinna lägger 5 till 7 ägg som är vita med svagt röda fläckar eller fläckar. Fågeln matar på larver, insekter och frön.

Iranska Ground Jay (Podoces Pleskei)

Den iranska marken Jay (Podoces pleskei) är en fågelart i Corvidae-familjen som är endemisk mot Iran. Dess fördelning sträcker sig i öknar från östra Iran till Dusht-e-Lut av Khorasan och Kerman. Den iranska marken jay är runt 24 centimeter i längd och väger 85 till 90 gram. Den har djärva, djärvt mönstrade små corvid och en något krökt smalräkning som är anpassad för grävning och sonderning och relativt korta, glansiga svarta övre svansdäck. Fågeln är omnivorös även om det är säsongsbetonad men mestadels insektätande under våren och utfodring av frön under hösten. Uppfödning sker under första halvåret i mars. När den iranska jorden Jay bandar med motsatt kön är parningen långvarig och kan hålla sig samman hela året. Fågelarterna är stillasittande men visar förmodligen viss spridning på hösten och vintern. Befolkningstendensen hos arten verkar vara stabil. Därför närmar sig inte arten sårbarhetsgränsen. Fågeln har ett enormt utbud, och IUCN beskriver sin befolkning som lokalt ganska många.

Persisk skärvatten (Puffinus persicus)

Puffinus persicus, allmänt känd som Persiska Shearwater, är en sjöfågelart i Procellariidae-familjen. Det har ett brett utbredningsområde från södra Röda havet, tillsammans med Adenbugten och Somalias kust över de sydliga delarna av den arabiska halvön till Oman, västra Indien och Pakistan. Arten har två underarter. Dessa inkluderar Pp persicus, som föder upp i Oman och Socotra, och Pp temptator på Komorerna. IUCN utvärderar arten som minsta oro eftersom den inte närmar sig sårbarhetsgränser tack vare det stora vanliga intervallet. Populationen verkar dock minska sakta, men med mer än 10,000 mogna individer är arten inte hotad.

Hot mot Irans fåglar

Med sin breda fördelning och anpassning till Irans ökens liv anses många av dessa fåglar som minsta bekymmer för IUCN när det gäller hot mot utrotning. Avskogning, övergradering och ineffektiva men ändå omfattande jordbruksmetoder orsakar livsmedelsförluster, och snart kan dessa fåglar uppnå tröskelvärden för sårbarhet. Men hittills har dessa fåglar stabila populationer, och ökenarna i Iran ger de idealiska förutsättningarna för deras överlevnad.

Native Birds Of Iran