Vad är den bruttonationalprodukten?
Nationell inkomst och produktion i ekonomi kan mätas på flera sätt. Mätningarna används för att uppskatta den totala ekonomiska verksamheten i ett land. Vanliga mätningar inkluderar bruttonationalprodukten (BNP), bruttonationalprodukten (BNP) och nettobidragsinkomsten (NNI). Dessa mätningar fokuserar på mängden produkter och tjänster som en nation producerar. BNI är summan av produkter och tjänster som genereras av en nation eller region årligen av medborgarnas arbetskraft och egendom. BNP är summan av BNP och eventuella intäkter från folket från utländska investeringar med avdrag för inkomst som uppnåtts på hemvist av utländska invånare. BNP har dock ställts inför kritik eftersom det tar hänsyn till effekterna av miljö och resursutarmning. Ett nytt tillvägagångssätt som anser att dessa utelämnanden kallas den gröna nationella produkten har uppfunnits.
Kritik av den bruttonationalprodukten
Giltigheten av BNP i fråga om mätning av välfärd har ifrågasatts av ekonomer, miljöaktivister och andra expertorgan. BNI som ett mått på den nationella ekonomin anses vara en bristande mått på långsiktigt ekonomiskt välbefinnande i en resursdriven värld. BNP inkluderar miljö på den felaktiga sidan av balansräkningen, vilket tyder på att både miljöföroreningar och sanering är hälsosamma för ekonomin om de görs i samma takt. BNP uppfyller också utgifter som gör det möjligt för en nation att stanna på samma plats, vilket inte ger någon aning om huruvida det går framåt eller inte. Behovet av att ta hänsyn till miljöförstöringen och resursutarmningen kräver därför att man flyttar från traditionell BNP till en effektivare bedömning av den nationella produkt som redovisar miljöpåverkan.
Översikt över den gröna nationella produkten
Den gröna nationella produkten syftar till att fördela utelämnad miljöförstöring och resursutarmning vid beräkningen av bruttonationalprodukten. Den gröna nationella produkten anger huruvida de aktiviteter som är inblandade i produktionsprocessen gynnar eller skadar ekonomin och välfärden. Det handlar om sociala och ekonomiska faktorer som har varit fokuspunkter för många gröna rörelser. Den gröna nationella produkten skiljer sig från den traditionella BNP eftersom den tar upp både hållbarhet och välfärd för planeten och dess invånare. Således har aspekten av grön redovisning fått stor uppmärksamhet de senaste åren runt om i världen.
Utveckling av den gröna nationella produkten
Forskare och ekonomer under lång tid har observerat att expansion av en ekonomi är oundvikligen begränsad av den allt större uttömningen av naturresurser. Denna observation ledde till frågan om BNP som ett mått på tillväxt. Uppfinningen om ekonomisk välfärd (MEW) i 1973 av William D Nordhaus och James Tobin visade att nationer som bryter ut deras lager inte är lika bra som föreslagits av den nationella inkomsten. Men MEW misslyckades också att omfatta utarmningen av naturresurser. I 1989 skapade John och Clifford Cobb Indexet för hållbar ekonomisk välfärd (ISEW) för att ersätta den bristfälliga BNP genom att ta hänsyn till de naturligt ohållbara kostnaderna. I 1995 skapades äkta framstegsindikator (GPI) av Redefining Progress som ett alternativ till BNP. GPI gjorde det möjligt för beslutsfattare att mäta medborgarnas välbefinnande ekonomiskt och socialt. GPI kan mäta justeringen av miljöförstöring, inkomstfördelning, hushållsarbete och livslängd hos en konsument. I USA initierade byrån för ekonomisk analys (BEA) arbete för att skapa grön redovisning i 1992. BEA började med att mäta råvaror som kol och gjorde sin första publikation i 1994. Arbetet avbröts emellertid i 1995 av kongressen, så att det kunde få en översyn av sitt resultat från extern granskning
