Livsmedelsförbrukning Efter Land

Enligt dagligt kaloriintag ökar Österrike mer kalorier än något annat land, följt av Förenta staterna. Enligt livsmedelsbalanserna för livsmedels- och jordbruksorganisationen (FAO) hänvisar livsmedelsförbrukningen till tillgänglig livsmedel som livsmedel. Skillnader i den faktiska kvantiteten som utnyttjas jämfört med den tillgängliga kvantiteten kan ibland vara breda vilket ger den höga nivån på slöseri och förluster av livsmedel som når hushållen på olika stadier, såsom lagring, beredning, matlagning och plåtavfall bland annat. FAO ger det genomsnittliga minsta dagliga kravet som 1800 kilokalorier (7500 kilojoules). Medan Österrike och Förenta staterna toppar tabellen i dagligt kaloriintag, är länder som sviter om den genomsnittliga dagliga kostförbrukningen per person Burundi och Eritrea.

Vilket land äter mest?

Enligt FAO-konsumtionsindex av totalt 172-länder ligger de flesta utvecklade länder i topp med de flesta länder i utvecklingsländerna som ligger i nedre delen. Österrike hade den högsta genomsnittliga kostförbrukningen per capita av 15,900 kilojoules mellan 2006 och 2008, och under samma period hade USA en konsumtionsnivå på 15,690 kilojoules. Å andra sidan hade Eritrea i samma period en genomsnittlig kostförbrukning per capita av 6,650 kilojoules och Burundi hade 7,030 kilojoules. Under de senaste 50-åren har kaloriförsörjningen per capita över hela världen ökat stadigt, men trenderna har varierat i olika regioner. I Oceanien och Europa har utbudet varit nästan konstant under hela 50-åren, medan det i andra regioner har ökat stadigt. Den största ökningen har varit i Afrika och Asien. Den kraftiga ökningen mestadels i fattiga regioner i världen innebär att trenderna i världens kaloriförsörjning under de senaste decennierna har konvergerat. För närvarande är världens livsmedelsförsörjning mer lika i världen än det var föregående århundrade, och på liknande sätt har det funnits en ständigt minskande ojämlikhet i de flesta länder runt om i världen.

Ekonomisk utveckling, matförsörjning och livsstil

Ekonomisk utveckling är vanligtvis förknippad med livsmedelsförsörjningen i landet och efterföljande eliminering av kostenbrist och därigenom förbättrad den övergripande näringsnivån i landet. Dessutom ger det också kvalitativ förändring i produktion, distribution, bearbetning och marknadsföring av mat. Den ökade urbaniseringen har haft en enorm inverkan på kostsamhället och människors mönster och inte alla är positiva. Förändring av mönster av arbete, kost och fritid har alltid kallats näringstillskott, och de bidrar väsentligt till nya icke-smittsamma sjukdomar i alla länder, inklusive de fattiga och utvecklingsländerna. Dessutom växlar förändringshastigheterna i dessa mönster speciellt bland låginkomst- och medelinkomstnationerna. Förändringen i kostmönster som har karakteriserat näringsövergång har involverat både kvalitativ och kvantitativ förändring i dieter. Den negativa förändringen i kostmönstret innefattar ett skifte mot hög energitäthet med en betydande roll av tillsatta sockerarter och fetter, hög konsumtion av mättade fetter, primära från djurkällor. Å andra sidan har det varit en minskning av konsumtionen av dietfibrer och komplexa kolhydrater, minskad konsumtion av frukt och grönsaker. Dessa förändringar i kost- och konsumtionsmönster har blivit förenade med livsstilsförändringar, vilket inkluderar minskad fysisk aktivitet under arbete och fritid.

Faktorer som bestämmer dietmönster

Kost i många länder över hela världen har utvecklats över tiden, och de påverkas av en mängd faktorer och invecklade interaktioner, inklusive kulturella traditioner, inkomst, individuella preferenser och övertygelser, priser, sociala, geografiska, ekonomiska och miljömässiga faktorer. Alla dessa faktorer interagerar komplicerat och invecklat för att forma kostmönster hos olika människor. Enligt FAO kan genomsnittet per capita av makronäringsämnen från dieter som protein, energi och fetter härledas från alla livsmedelsprodukter. Sådana medelvärden som erhållits från nationella uppgifter kan dock inte direkt motsvara den faktiska tillgången per capita, som bygger på en mängd andra faktorer som ojämlikheten att få tillgång till mat.

Vilket land äter mest?