Vad är en mänsklig rättighet?
En mänsklig rättighet är en moralisk påstående som föreskrivs i lag som ställer en viss plikt på staten. Sådana uppgifter innefattar: staternas skydd, respekt, uppfyllande och främjande av dessa rättigheter. Mänskliga rättigheter kan vara på nationell, regional eller internationell nivå. Internationella mänskliga rättigheter är inflytande av människorättslagar på internationell nivå.
Mänskliga rättigheter kan klassificeras i tre generationer. Den första generationen kallas blå rättigheter som är individers rättigheter gentemot staten, såsom civila och politiska rättigheter. Den andra generationen kallas röda rättigheter som främjar jämlikhet mellan medborgarna. Exempel på röda rättigheter inkluderar ekonomiska och sociala rättigheter. Den tredje generationen av rättigheter kallas gröna rättigheter som är grupprättigheter som rätten till utveckling och rätten till en ren miljö.
Mänskliga rättigheter i modern tid
Internationella mänskliga rättigheter är en 21st talet koncept. Tidigare var inte internationell rätt tillgodoses mot enskilda rättigheter eftersom internationell rätt ses som en lag som endast handlar om stater. Rätten till piratkopiering och slaveri övervägdes emellertid.
Inrättandet av FN-förbundet i 1919 var en viktig vändpunkt för mänskliga rättigheter. Det bildades efter första världskriget för att främja fred. Några av de anmärkningsvärda artiklar som gavs till mänskliga rättigheter är artikel 22 om samvetsfrihet och artikel 23 om likabehandling. Det förblev dock en europeisk centrerad institution och löstes i 1946.
Efter andra världskriget var det nödvändigt att införa ett internationellt system för att främja fred och mänskliga rättigheter. FN-stadgan offentliggjordes i 1945. Det blev den första rättsliga grunden för internationella mänskliga rättigheter med relevanta bestämmelser, såsom artikel 1 (3) om främjande av mänskliga rättigheter, artikel 13 om erkännande av mänskliga rättigheter och artiklar 55, 56, 62 och 68 bland andra.
Stadgan sågs ha mer av ett politiskt språk än en juridisk. Detta krävde behovet av att införliva en räkningshandling. Detta gjordes genom inrättandet av FN: s kommission för mänskliga rättigheter. Denna kommissionen valde att få räkningen utvecklad i form av en deklaration, som skulle kunna utöva både moraliskt och politiskt inflytande på stater.
Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter
I 1948 föddes den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter (UDHR). Det var inte tänkt som ett juridiskt bindande dokument men var tänkt att vara "en gemensam standard för prestation för alla folk i nationer". Det har 30-artiklar som täcker rättigheter som frihet, säkerhet, jämlikhet och mer.
I 1952 beslutades att bygga på förklaringen genom att dela sina bestämmelser i två: civila och politiska rättigheter samt ekonomiska och kulturella rättigheter. Detta såg antagandet av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Båda konventionerna trädde i kraft i 1976.
UDHR, ICCPR och ICESCR är nu det som utgör den internationella räkningsrätten och av dem, en mängd avtal som behandlar specifika kränkningar har antagits. Några specifika fördrag omfattar bland annat CEDAW, CAT och CRC.
Trots att UDHR inte är juridiskt bindande har den behållit sin betydelse och symboliska kraft hittills.
