Republiken Tunisien är ett nordafrikanskt land med en enhetlig halvpresident demokratisk regering. Innan 2011 Jasmine-revolutionen gränsade det politiska systemet i Tunisien till diktatur, särskilt under president Zine El Abidin Ben Alis regeringstid. Hans regel var förskräckt med fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och frihet samt förtryck av oppositionspartier. Regimen stördes i 2011. Den befintliga konstitutionen stördes och en ny utarbetades av den konstituerande församlingen. Tunisiens regering upprätthåller diplomatiska förbindelser med USA, Europa och andra länder och är medlem i regionala och internationella organ som Arabförbundet, Organisationen för islamiskt samarbete och Afrikanska unionen.
Grenar av Tunisiens regering
Den tunisiska regeringen har tre grenar verkställande, lagstiftande och rättsväsendet. Presidenten, premiärministern och skåpet utgör den tunisiska verkställande direktören. Presidenten utser både premiärministern och kabinetsmedlemmarna. Presidenten är statschef medan statsminister är statschef. Den lagstiftande grenen består av en 217-medlemsmöte av folkrepresentanterna, vice och vice vice president och presidenten. Församlingen av folkrepresentanterna ersatte det bikamerala parlamentet som fanns före revolutionen. Församlingen har befogenhet att bestraffa en president med två tredjedelar majoritet. Domstolen är den rättsliga grenen av regeringen som har oberoende från verkställande och lagstiftande. Domstolen följer fransk civilrätt och vissa aspekter av den muslimska sharialagen. Ordföranden är ordförande för rättsrådet. Domare utses av presidentdekretet på råd av Högsta domstolen.
Konstitutionen i Tunisien
Ottomanerna upprättade den första tunisiska konstitutionen, grundpakten, i 1857. Den andra konstitutionen, konstitutionen för 1861, ersatte grundpakten och etablerade Tunisien som en konstitutionell monarki. Efter att ha blivit oberoende från Frankrike i 1956, utarbetades en ny konstitution och antogs senare i 1959. Ändringar av konstitutionen gjordes flera gånger i 1988, 1999, 2002, 2003 och 2008. Efter jasminrevolutionen i 2011 utarbetades en ny konstitution. 2014-konstitutionen upprättade Tunisien som en öppen och decentraliserad regering med verkställande makten delad mellan presidenten och premiärministern. 2014-konstitutionen möjliggör pressfrihet (dock kontrollerad), religion och jämställdhet. Konstitutionen erkänner islam som statens officiella religion.
