Despotism avser en absolut politisk makt som har en enda myndighet, som kan vara en person eller en tätt knuten grupp. I ordet klassiska mening hänvisar det till en stat där en individ, som kallas en despot, utövar fullständig makt och auktoritet och resten av folket betraktas som slavar. Denna typ av despotism var den första formen av civilisation och statskunskap som skulle praktiseras, och ett bra exempel på den klassiska despoten är Faraos egypte. Despot används ofta för att referera till en regeringschef som missbrukar makt och är så nära förknippad med diktatorn eller tyrannen.
Etymologi
Ursprunget till ordet despot spåras till den grekiska termen despotes som översätter till "master" eller till och med "en med kraft". Ordet har presenterats i beskrivningarna av flera linjaler och regeringar under historiens gång. Det hänvisade till den absoluta makt som utövas av de egyptiska härskare som heter faraoerna och var också en titel för bysantinska kejsare. Termen betecknade ytterligare adeln i de kungliga bysantinska domstolarna. Termen despot kan inte objektivt definieras eftersom den har haft reflexiva konnotationer i historien. Det är nära kopplat till grekiska ord som autokrator och basileus även om dessa ord har använts som titlar för en rad guvernörer i historien från lokala hovmän, kungar, till kejsare.
History
Termen despotism verkar ha använts i 1690s av rivalerna Louis XIV i Frankrike som använde ordet despotism för att förklara den fria utövandet av auktoritet av sin monark. Termen har grekiskt ursprung, och i medeltida grekisk användning menade termen despot en mästare som styrde i ett hushåll över de individer som var tjänare eller slavar. Ordet idag innebär tyrannisk regel. Despotism kan innebära diktatur där linjalen i en viss regering är en komplett diktator som inte är begränsad av en konstitution, andra lagar eller oppositionen. Despotism kan också betyda absolutism eller tyranni. Begreppet välvillig despotism eller upplyst despotism blev populär i 18-talet i Europa. Absoluta monarker under denna tid använde sin makt för att genomföra flera reformer i deras nationer och samhällenes politiska struktur. Denna speciella rörelse berodde troligen på de ideer som populariserades under Upplysningsåldern. Montesquieu, en av Upplysningsfilosoferna, föreslog att despotismen var lämplig för stora stater medan monarkier och republiker var lämpliga för moderata storlekar och små stater.
Despotism i det byzantinska riket
Termen despot kan ha en negativ konnotation i modern tid, men det var en gång en accepterad kontortitel i det medeltida bysantinska riket. Termen användes ursprungligen under Manuel I Komnenos, som styrde från 1143 till 1180 som använde den för sin utnämnd arving under namnet Alexius-Béla. Ett team av historiker har föreslagit att termen härleddes från antikens grekiska despotes vilket betyder mästaren. Om grekiska används för att fira den ortodoxa liturgin, hänvisar diaken till prästen som Despot även i modern tid. Despottiteln gavs mestadels till svärsoner och till sist söner till kejsaren. Från och med det 13th århundradet gavs termen till utländska prinsar. Despotet var klädda i sofistikerade kostymer som de som användes av kejsaren, och han åtnjutit många privilegier. Despots styrdes över områden i riket kallas Despotates.
Medeltida Grekland och orientalisk despotism
Aristoteles, bland alla de antika grekerna, var den mest anmärkningsvärda supporteren av idén om orientalisk despotism. Han lärde denna ideologi till Alexander den Store, som sikrade Persien från Darius II, en despotisk av Achaemenid dynastin. Aristoteles föreslog att orientalisk despotism härledde sin grund inte från rädsla utan snarare på samtycke. Den servile naturen hos de slavarna som slavarna skulle därför födas på despotmästarens auktoritet. I det medeltida grekiska samhället var varje grekisk man fri och kunde hålla ett kontor som han kunde regera och styra. Aristoteles föreslog vidare att folket i kalla länder, särskilt de i Europa, hade ande men saknade intelligens och skicklighet medan Asiens var fulla av intelligens och skicklighet men saknade ande. Grekerna hade sålunda både intelligens och ande, kunna styra andra människor. Herodotos hävdade att det var Orientens natur att styras av autokrater och han föreslog ett samhälle där människor blev lediga när de juridiskt kom överens om deras kommunstaternas sociala kontrakt. Edward Gibbon föreslog att den ökande användningen av orientalisk despotism av de romerska kejsarna var bland de faktorer som resulterade i det romerska rikets nedgång, särskilt från Elagabalus regel.
Skillnad mellan absolut monarki och despot
Montesquieu föreslog att i fallet med en absolut monarki var enskilda regler med absolut kraft enligt fasta och etablerade lagar. En despot regerar däremot av hans vilja och caprice.
Exempel på Despots
Flera länder i världen har regerats eller fortsätter att styras av despoter. En av de mest ökända despoten är Idi Amin som styrde med absolut auktoritet över Uganda från 1971 till 1979. Amin fick militär taktik som medlem av kungens afrikanska gevär (KAR), och han var kvar i en oberoende Ugandas väpnade styrkor. Han organiserade en militärkupp i 1971 som utgjorde Milton Obote och gjorde honom suverän härskare. Amins regel präglades av etnisk rensning där han beordrade förföljelsen av Acholi och Lango-stammarna och beordrade etniska asiater att lämna Uganda. Amin anklagades vidare för korruption, politisk förtryck, ekonomisk missförvaltning, kränkningar av mänskliga rättigheter och nepotism. Pol Pot var en radikal marxistisk statschef i Kambodja från 1975 till 1979. Vid slutet av hans fyraåriga regel hade en beräknad 25% av landets befolkning dött. Han beordrade flyttningen av stadsborna till landsbygden för att arbeta i kollektiva plantager såväl som i tvångsarbete. De svåra arbetsförhållandena i kombination med dålig vård och undernäring tog en vägtull på befolkningen. Han orkesterade vidare massakern av miljontals människor, inklusive de som hade glasögon. Mao Zedong, en annan despot, genomförde en serie omfattande sociala experiment i Kina, vilket resulterade i stort lidande bland det kinesiska folket. Programmet Great Leap Forward utlöste till exempel en rikstäckande hungersnöd som hävdade 23 till 30 miljoner liv. Han orkesterade därefter kulturrevolutionen som försökte bli av med elitister och byråkrater och som såg fängelse och dödande av många människor.
