Post-glacial rebound är en process där jordskorpan, som tidigare var deprimerad under tunga islakor, stiger när islakorna avtar i efterdyningarna av deglaciation. Effekterna av efterglacial rebound kan vara omedelbara eller äga rum i tusentals år. Effekterna av jordens senaste efterglacial rebound, som inträffade för tusentals år sedan, känns fortfarande idag i vissa delar av världen. Jorden upplevde sin senaste istid mellan 110,000 och 11,600 år sedan, även känd som jordens sista glacialperiod. Den globala istiden nådde sin topp några 22,000 år sedan i det så kallade Glacial Maximum.
Sista isperioden
Under den senaste istiden täcktes mycket av jordens nordliga halvklot med stora islakan. Dessa islakor var omkring tjugo mil tjocka i vissa regioner. Det påföljande trycket som utövades på skorpan tvingar ytan att deformeras och förskjutas den underliggande manteln. Den exakta orsaken till avgasning under den senaste istiden är ett mysterium, men det antas ha startat 2 årtusenden sedan och resulterat i efterglacial rebound. När isen löstes, lindrade trycket, och skorpan genomgick gradvis upplyftning. Processen som är känd som isostatisk justering av isen sker under tusentals år på grund av den underliggande mantlens viskösa natur.
Isostatisk Rebound
Isostatisk depression tar plats när det enorma trycket utövas på jordskorpan med en tungvikt, vilket tvingar skorpan att sjunka in i asthenosfären. Processen har observerats i regioner som har stora islådor som grönland och antarktis. På vissa ställen i Grönland är isen så massiv (med en genomsnittlig 1.2 mil tjock) att den har förskjutit jordens yta till under havsnivån. När isplattan recedes utskjuter skorpan tillbaka till sin ursprungliga position i det som kallas isostatisk återgång. Vetenskapsmän tror att jordskorpan i vissa regioner ännu inte återgår till sin ursprungliga form. Upplyftningen antas vara i rörelse med en hastighet av 1 cm varje år, en takt som vetenskapsman tror kommer att ta jorden ytterligare 10,000 år för att nå sin jämvikt.
