International Waters är en term som används för att hänvisa till vatten som inte tillhör någon nation. Internationella vatten bildas när en vattenkropp överstiger de internationella gränserna, och ger därmed ingen överlägsenhet till någon territoriell territorialgräns. Vattenkropparna som överskrider statliga gränser är sjöar, floder, flodmynningar, våtmarker och vattenförekomster. Hav, regionala hav och de stora marina ekosystemen överskrider ofta internationella gränser. Den gemensamma termen för båda händelserna är "Terra nullius" (Latin för ingenmans land), vilket innebär att landet / vattnet tillhör ingen. Eftersom ingen nation eller stat kan kontrollera vattnet har de oreglerad frihet att delta i vattenrelaterade aktiviteter som fiske, etablering av infrastrukturer som kablar och rörledningar samt forskning inom andra verksamheter. Internationella vatten är också kända som havs. Termen är myntade från den latinska namnet hryssan liberum översatt som höga hav.
Konvention om internationella vatten
Inrättandet av höga hav var inrättat av konventionen på höga havet i 1958 och omfattar 63 signatärer. Uttrycket höga havet betyder två saker: 1) Inget stat kan laga sin regel på någon del av vattnet och 2) Varje del av havet utanför en territorialgräns är ett högt hav. Konventionen på höga havet grundar sig på Förenta nationernas havsrättskonvention. Konventionen inrättade ekonomiska zoner 200 nautiska mil från baslinjen av kuststränderna i vattenkroppen. All slags vattenaktiviteter i de exklusiva ekonomiska zonerna ligger under de närliggande näternas suveränitet och inkluderar naturresurser vid havsbotten.
Tvister om internationella vatten
Det finns hotande tvister över territoriella status för några av världens vattendrag.
Arktiska havet
Polarvattenförekomsten ligger mellan en union mellan EU-medlemmar och fyra andra länder, bland annat Kanada, Danmark, Ryssland och Norge. Medan fyra anser vissa delar av vattenkroppen som inre vatten, hävdar EU att arktiska områden är helt en internationell vattenkropp.
Sydkinesiska havet
Länder som Indien, Japan, USA och Folkrepubliken Kina anser att Sydkinesiska havet är en internationell vattenkropp. De avvisar också alla synpunkter som påstod att nationer som fiskat i dessa vatten under FN: s tredje konferens om havsrätten borde dela i resurserna till territorialvatten, i det här fallet Kina. Andra omtvistade vattenkroppar är Japans öst Okinotorishima och södra oceanen i Australien. Territorialvatten som saknar formell reglering leder till brottslighet, olaglig verksamhet och dumpning inom dessa vatten. Ett anmärkningsvärt exempel är Somalias del av Indiska oceanen. Piratkopiering och annan brottslig verksamhet på höga havet kan hanteras av någon nation som föreskrivs enligt reglerna för universell jurisdiktion. Kriminalitet inom exklusiva ekonomiska zoner / territorialvatten / inre vatten kan dock regleras av respektive "ägare".
Samarbete
Under århundradena har vattnet varit en betydande konfliktkälla bland de närliggande nationerna. Ny forskning visar emellertid att sund hantering av vattenkroppar är en källa till samarbete mellan grannländerna. Ett sådant samarbete katalyserar ett ökat socioekonomiskt samarbete som potentiellt leder till tillväxt och utveckling av medlemsländerna.
