Alla havsdjup som är större än 200-meter anses vara djuphav. Det genomsnittliga djupet på världsöarna är 3.5 km. Den djupaste kända delen av världsöjan är dock Challenger Deep, som har ett djup på ca 11 km. Challenger Deep ligger i södra änden av Mariana Trench, i Stilla havet, 700 kilometer sydväst om Guam. Förutom Challenger Deep finns det fyra andra djupa punkter i västra Stilla havet: Filippinsk Trench, Tonga Trench, Kermadec Trench och Kuril-Kamchatka Trench.
Kategorier av havsdjup
Det finns fyra avdelningar i djuphavsödet: de littorala, badyala, abyssala och heta zoner. Den lilla zonen sträcker sig från havets yta till 0.2 km djupt. Badyalområdet sträcker sig från 0.2 km till 3km djupt, medan avgrundszonen sträcker sig från 3 km till 6 km djupt. Djupar bortom 6 km kallas den hederliga zonen. "Hadal" kommer från ordet "hades", som är en mytologisk term som används för att hänvisa till de dödas bostad, och hänvisar till grekaren underjordens gud, som var brodern till Zeus och Poseidon.
Hadal-zonen
Hadal-zonen innehåller en serie 33-ojämna skyttar runt om i världen. Denna zon utgör endast 0.2% av havsbotten, men står för 45% av havets totala djupområde. Den genomsnittliga djupet av dessa grävningar är 8.216 km, och deras bildning uppstod genom en process som kallas tektonisk plattsubduktion. Temperaturer inom de djupaste grävarna varierar mellan 1 och 4 grader Celsius. Exempel på marint liv som bor i de djupa oceanerna är räkor (7,000 meter djupa), snailfish (7,400 meter djupa) och cusk ål (6,500 meter djup). Andra varelser inkluderar havs gurkor, sniglar, trappor, maskar, röda räkor och lilla rosa fiskar. De flesta av de fauna fauna bor i grävna och kan inte migrera till andra delar av oceanen.
Exploration of the deepest part of the ocean
Challenger Deep var uppkallad efter det brittiska sjöfartshyttet HMS Challenger, vars besättning upptäckte denna djupaste punkt i havet i 1875. HMS Challenger-expeditionen inträffade mellan 1873 och 1876. Fartyget lagde sediment från djup av minst 8 km. I 1901 resulterade prinsessan Alice-expeditionen i utgrävningen av ett annat prov från djup större än 6 km. En svensk expedition var ännu mer framgångsrik vid trålning av en mängd olika arter, som kom från 7-8 km djupa vatten i Puerto Rico Trench. De svenska utforskarna gav bevis på existensen av marint liv utöver djupet av 6 km. Trots dessa många expeditioner fanns inga fotografier tills Jacques Cousteau utforskade den hemmala zonen 1956, som fotograferade i Atlanten s Romanche Trough.
