Kvinnornas Suffrage Movement

Författare: | Senast Uppdaterad:

Women Suffrage Movement syftade till att bestrida kvinnans rättigheter att vie för ledarskapsställningar och rösta för ledare. Rörelsen är en sektor som ingår i den övergripande kvinnors rättigheter rörelsen. Å andra sidan hänvisade termen suffragist till någon person som stödde rösträtten, främst till kvinnliga individer. Kampen för rösträtt började i mitten av artonhundratalet. Kvinnor i flera länder utformade organisationer för att kampa för sina rösträtter och springa för kontor.

Historien om kvinnors Suffrage Movement

Elizabeth Cady Stanton och Lucretia Mott lanserade Women's Suffrage Movement i London. Det hände i 1840 under världens anti-slaveri-konvention där de träffades. Anti-slaveri konferensen nekade att stå Mott och andra kvinnliga representanter från USA på grund av deras kön. I 1851 träffade Stanton Susan B. Anthony som var en självhäftande arbetare. De båda hade starka känslor om rösträtt, vilket fick dem att stödja kvinnornas Suffrage Movement.

I 1868 uppmuntrade Anthony arbetande kvinnor att skapa Working Women Societies, eftersom kvinnor från sömnad och tryckerier i New York lämnades ur manliga fackföreningar. Som representant för statligt arbetshus övertygade Anthony styrelsen om kvinnlig arbetskraft att rösta för honor och lika lön. Männen i utskottet raderade omröstningen till omröstningen.

Under tiden, i Wyoming, befriades kvinnor från rösträtten i 1869. Å andra sidan hade National American Woman Suffrage Association och National Women's Party olika ideologier på taktik. Den förra föredragna kampanjeringen en stat i taget medan den senare trodde på att fokusera på ändring av konstitutionen.

Kate Sheppard styrde en kvinnas Suffrage Movement i Nya Zeeland. I 1893 var Sheppards rörelse fruktig, och Nya Zeeland erkände kvinnors rösträtt. Röstudeklarationen togs om kort före valet samma år. I efterhand förvärvade brittiska kvinnor från Cook Island Association sina rättigheter.

Regioner som Norge, Danmark och Australien erkände också kvinnornas rösträtt före första världskriget. Polen, Tyskland, Ryssland och Kanada accepterade kvinnliga rättigheter att rösta innan krigets slutförande genomfördes. I 1944 erkände Frankrike kvinnors rösträtt. Kvinnors rösträtt dokumenterades också i internationella lagar under ledning av Eleanor Roosevelt. Roosevelt valdes till chef för FN: s kommission för mänskliga rättigheter.

Effekten av Suffrage-rörelsen runt om i världen

Women's Suffrage Movement var en uppenbarelse för kvinnor eftersom det medförde många karriär- och utbildningsmöjligheter. Genom dessa möjligheter uppnådde kvinnor större uppdrag, som att vara ledare i samhället. Rösträtten gjorde det lättare för kvinnor att delta i yrkesutbildning och högskolor, precis som män, för att konkurrera på rättvisa grunder.

Kvinnor runt om i världen är idag mer ambitiösa, eftersom rösträtt har hjälpt dem att få förtroendet att dominera på yrkesområden, som teknik och medicin, som trodde var de manliga territorierna. Ekonomiskt sett har rösträtten också gjort det möjligt att erkänna kvinnors övriga rättigheter, såsom rätten till utbildning och rätten att hålla jobb i olika ekonomiska sektorer.