Rome-stadgan eller Internationella brottmålsdomstolens stadga, Rom-stadgan för Internationella brottmålsdomstolen, är ett avtal som ledde till bildandet av Internationella brottmålsdomstolen. Roma-statyn godkändes i Rom i juli 1, 1998, under en diplomatisk session. Förordningen trädde i kraft från och med juli 1, 2002. Data visar att det fanns 123 medlemsnationer från och med oktober 2017. Detta nummer är efter att Burundi gjort historia i 2017 genom att besluta att upphöra med ICC. I stadgan definieras domstolarnas funktioner, dess struktur och dess jurisdiktion.
Räckvidden av Romstadgan
Enligt stadgan finns fyra viktiga internationella brott som inte omfattas av någon stadga för begränsningar av någon medlemsstat. Dessa brott är brott mot mänskligheten, aggressionsbrott, krigsförbrytelser och folkmord. Vidare kompletterar domstolens behörighet behörigheten för en nations lokala domstolar och lagar. Om landet inte kan eller är ovilligt att utföra en utredning, får ICC undersöka. ICC är också begränsat när det gäller de brott som den har jurisdiktion. Jurisdiktionen beviljas endast om brotten begås inom en medlemsstats gränser eller om en medborgare i en medlemsstat begår ett brott. I vissa fall försöker Internationella brottmålsdomstolen människor från länder som inte är medlemmar efter godkännande från FN: s säkerhetsråd.
Romstadganets historia
Efter långvariga förhandlingar höll FN: s generalförsamling en konferens i juni 1988 för att slutföra förhandlingar och antagande av stadgan. I omröstningen som hölls under konferensen var 120-staterna för stadgan, sju motsatte sig och 21 avstod från stämman. Delegationens enskilda röster registrerades inte, så identiteten på fyra av de sju är okänd. Tre av staterna, Folkrepubliken Kina, Förenta staterna och Iran kom ut offentligt.
Romstadgan ratificerades i New York den april 11, 2002, av tio länder. Officiellt blev stadgan effektiv den juli 1, 2002 och kunde undersöka brott. Ändringar gjordes i 2010 på Kampala under en konferens, men ändringarna är ännu inte genomförda.
Granska och ändra
Ändringar kan göras i stadgan av medlemsstaterna. För att ett ändringsförslag ska kunna godkännas måste det emellertid ha två tredjedelar som stöder majoriteten från medlemsländerna. Dessutom kommer eventuella ändringar inte att träda i kraft om de inte ratificeras av sju åttondelar av partistaterna utom de ändringar som syftar till att ändra listan över brott.
Undantag som syftar till att ändra listan över brott saknar någon form av majoritet som ska ratificeras. Några parter kan ratificera ändringen. Ändringen kommer emellertid endast att vara aktiv inom de medlemmar som har ratificerat ändringen.
Nyligen hölls en översynskonferens i Kampala, Uganda i 2010. På konferensen godkände medlemmarna en beskrivning av aggressionsbrottet. Detta antagande innebär att Internationella brottmålsdomstolen har jurisdiktion över sådana brott. Bortsett från aggressionsdefinitionens brott, gjordes ett ändringsförslag genom att utvidga listan över krigsförbrytelser som Internationella brottmålsdomstolen kan åtala.
