Vad Är Europeiska Unionen (EU)?

Författare: | Senast Uppdaterad:

Översikt

Europeiska unionen (EU) är det nuvarande läget för den så kallade "Europeiska gemenskapen" som har utvecklats under de senaste sju årtiondena efter världskriget 2, en angelägenhet som härskade den europeiska kontinenten. Europeiska unionen, vare sig direkt genom sig själv eller genom dess beståndsdelar och / eller anslutna organ, syftar till att reglera och främja den ekonomiska förbättringen av dess nationella och multilaterala marknader, skydda mänskliga rättigheter, utföra civil och social rättvisa och öka lätthet och effektivitet i rörelsen av kapital, varor, tjänster och människor över landets gränser. Med början på "Inner Six" i 1950-länderna har EU ständigt utökat sedan för att nå en zenith av 28-medlemsländer, som reducerades till 27 med avgång från Förenade kungariket efter en riksdagsval av juni 23, 2016.

EU: s beståndsdelar

Europeiska unionens råd

Representerar de kollektiva verkställande regeringarna i de olika medlemsstaterna.

Europeiska unionens domstol

EU: s domstolsorgan.

Centralbanken

Utfärdar euron och administrerar penningpolitiken för länder som använder den.

Europeiska kommissionen

Uppfyller och utför fördrag och beslut, föreslår lagstiftning och förvaltar dagliga angelägenheter för EU-verksamhet.

Europeiska rådet

De kollektiva statscheferna för EU-medlemmar, Europeiska rådets ordförande och Europeiska kommissionens ordförande.

Europeiska revisionsrätten

Undersöker och granskar EU: s budget.

Europaparlamentet

Direktvalad del av EU: s lagstiftande organ, som arbetar i samarbete med Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd.

Historisk bakgrund och formation

Året 1945 såg slutet av det dödligaste avsnittet i mänsklig historia: Världskriget 2. För många ledare över hela Europa och runt om i världen blev det uppenbart att denna tragiska förödelse uppstod i stora från århundraden långa förgångar till förankrad främlingsfientlighet och militant nationalism. Faktum är att både Mussolini i Italien och Hitler i Tyskland bara kunde se att deras respektive stigningar till makten kommer att förverkligas genom att sprida rädsla och misstro bland sina landsmän angående andra länder och till och med medlemmar av icke-dominerande minoritetskulturer inom sig själva. Som ett resultat började flera nationella ledare från hela det här nya postkrigskriget 2 Europe arbeta tillsammans för att hitta lösningar som skulle öka samarbetet och förtroendet mellan andra europeiska länder. Samtidigt blev emellertid Sovjetunionen och andra socialistiska republiker i hela Europa och därutöver alltmer krossade mot kapitalistiska länder i ett nytt "kallt krig", ett krig av ideologier mellan marknadsekonomier och kommunism.

Parisfördraget (1951)

På April 18th, 1951, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland undertecknade Fördraget om Paris. Dessa "inre sex" nationer var först och främst avsikt att dela med sig av naturresurser som användes inom tung industri, och fördraget gav upphov till Europeiska kol- och stålgemenskapen. Dessa konsekvenser var emellertid betydligt mer långtgående, eftersom detta ekonomiska samarbete visade sig öppna fler dörrar än någonsin för diplomatiska förbindelser mellan några av Europas och världens ledande industriländer. Detta var början på vad som skulle bli EU, som vi nu vet det.

Romfördraget (1957)

På 25th i mars, 1957, samma sex nationer som hade bildat Europeiska kol- och stålgemenskapen kom igen för att stärka deras multilaterala obligationer. Genom att strategiskt minimera tullar i samband med handeln mellan nationerna tillåter denna nybildade organisation, nu känd som Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), friare rörlighet för människor, investeringar, utförda tjänster och varor som importeras och exporteras mellan länderna. Fördraget var också ett stort steg mot möjligheten att skapa multinationella sociala strategier och program för att förbättra människors liv inom och över dessa nations nationella gränser.

Utvidgningen av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)

Efter ett årtionde av generellt positiv utveckling mellan EEG och dess ursprungliga inre sex, ledde andra ledande europeiska ekonomier i allt högre grad till att delta i de framåtblickande fördelaktiga och långtgående resultaten för sig själva. Som världen hyllades i ett nyårs firande på januari 1st, 1973, EEG hyllade anslutningen av tre nya medlemmar: Danmark, Irland och Förenade kungariket. 1980-serna såg fortfarande ytterligare utbyggnader, med Grekland, Spanien och Portugal också anslutna sig till Europeiska ekonomiska gemenskapen. Samma era präglades också av en utvidgning av EEG: s horisonter, med 1985-Schengenavtalet, som befriade gränskontrollerna mellan medlemsstaterna, och 1986 Single European Act som gjorde detsamma för transeuropeiska frihandeln. När Berlinmuren föll vid sidan om de kommunistiska regimernas överfall över hela kontinenten, verkade det sannolikt och visat sig profetiskt att många av dessa tidigare socialistiska republiker skulle vilja vara en del av denna friare europeiska gemenskap också. Detta skedde tidigare än senare för Östtyskland, som blev en del av EEG i kölvattnet av dess geopolitiska återförening med sin västtyska motsvarighet i 1990.

Maastrichtfördraget

Undertecknad i Nederländerna i 1992 och som blev effektiv det följande året, syftade Maastrichtfördraget på att gå ett steg bortom EEG: s tidigare sfär och skapa en verkligt integrerad europeisk marknad. Det långvariga namnet "Europeiska gemenskapen" blev också officiellt, eftersom termen Europeiska ekonomiska gemenskapen blev mindre och mindre korrekt, eftersom Maastrichtfördraget ytterligare pressade Europeiska gemenskapens sfär att nå längre och längre än ekonomins rike. Kanske var ett av Maastrichtfördragets viktigaste framsteg skapandet av euron, en gemensam valuta som nu används av 19 Europeiska unionens medlemsstater i stället för sina egna nationella valutor. Fördraget uppställde också mer detaljer när det gäller hanteringen av skulder och finanspolitik inom och mellan de ingående europeiska medlemsländerna.

Snabb tillväxt av medlemskap

Efter Maastrichtfördraget gick fler och fler medlemmar, inklusive ett antal tidigare kommuniststyrda länder, in i Europeiska gemenskapen, vilket var resultatet av den ökade liberaliseringen av politik och standarder som reglerar sådana nya poster. Österrike, Finland och Sverige gick ihop i början av 1995, med en aldrig tidigare skådad våg av 10-tillträdare att följa i maj i 2004. Mer nyligen har Europeiska unionen (i huvudsak den benämning som används för att beskriva den nuvarande Europeiska gemenskapen) lagt till Bulgarien och Rumänien i 2007 och Kroatien i 2013.

The Brexit: Förenade kungariket lämnar EU i juni av 2016

Helt sedan Storbritanniens tillägg till Europeiska gemenskapen i 1973 har många brittiska medborgare och lagstiftare argumenterat för huruvida landets plats i EU var motiverat eller inte. Trots de många privilegier som Förenade kungariket har mottagit på grund av EU: s medlemsländer har många kritiker påpekat att de så kallade medlemsavgifterna enligt deras mening har skadat den brittiska ekonomin och de fria gränserna har minskat brittisk nationell säkerhet. Diskussionen mellan "Brexit" (önskan om en brittisk exit) och "Bremain" (som önskar sitt land att stanna) kom fram till en nationell folkomröstning om huruvida landet skulle fortsätta som EU-medlem eller ej. I en stram omröstning kastade 17.4 miljoner brittiska väljare sina omröstningar för att lämna Europeiska unionen, som överstiger 16.1 miljoner som önskar stanna. Röstringen visade också klart regionskillnad i preferenser, en engelsk och walisisk väljare sågs mycket mer sannolikt att önska att lämna EU, och skotska och norra irländare skulle sannolikt vilja stanna kvar. Detta har till och med gett upphov till en återuppkomst av några gråt för en irländsk återförening förutom Storbritannien, och för en annan folkomröstning om skotsk självständighet, en åtgärd som hade röstats ner bara två år tidigare. Storbritanniens premiärminister David Cameron tillkännagav hans avsikt att avgå efter folkomröstningens resultat.

Europeiska unionen (EU) - Medlemmar, Stiftelse och Historia

RangEU-medlemmarDatum anslutet
1österrikeJanuari av 1995
2belgienGrundare (1958-fördraget i Rom och 1993-fördraget i Maastricht)
3bulgarienJanuari av 2007
4kroatienJuli av 2013
5cypernMaj 2004
6TjeckienMaj 2004
7DanmarkJanuari av 1973
8estlandMaj 2004
9finlandJanuari av 1995
10frankrikeGrundare (1958-fördraget i Rom och 1993-fördraget i Maastricht)
11tysklandGrundare (1958-fördrag i Rom, som Västtyskland)
12greklandJanuari av 1981
13UngernMaj 2004
14irlandJanuari av 1973
15ItalienGrundare (1958-fördraget i Rom och 1993-fördraget i Maastricht)
16lettlandMaj 2004
17litauenMaj 2004
18luxemburgGrundare (1958-fördraget i Rom och 1993-fördraget i Maastricht)
19maltaMaj 2004
20nederländernaGrundare (1958-fördraget i Rom och 1993-fördraget i Maastricht)
21polenMaj 2004
22portugalJanuari av 1986
23rumänienJanuari av 2007
24SlovakienMaj 2004
25slovenienMaj 2004
26spanienJanuari av 1986
27
28
sverige
Storbritannien
Januari av 1995
Januari av 1973